Svensk politik brukar beskrivas som samarbetsinriktad och rationell. Detta har i sin tur ansetts leda till att man har lyckats hantera svåra utmaningar som 1990-talets ekonomiska kris och att vårt tidigare pensionssystem var i färd att långsamt gå bankrutt. Om detta kan man läsa i min bok Systemskifte?, särskilt i bokens femte kapitel.
Men vad är det då vi har sett de senaste veckorna? Är man i färd att låta Sverigedemokraterna krossa den svenska politiska kulturen? När man inte fick till en stabil majoritet byggd på S+Mp+C+Fp så hade det varit rationellt att pröva det enda kvarstående alternativet som ger en riksdagsmajoritet: S+M. Men också här visade sig låsningarna. Nu verkar vi få nyval istället och ytterligare en valrörelse lär inte kyla ned de överhettade sinnena.
Beror detta på att de politiska skillnaderna är för stora för att kunna överbryggas? Nej knappast. En enkel jämförelse mellan de två budgetalternativen visar att de snarast är marginella. (Se http://mobil.dn.se/nyheter/politik/grafik-jamfor-de-olika-budgetforslagen/).
Grafiken ger tydligt stöd för en av min boks teser: Politik i allmänhet och kanske svensk politik i synnerhet har starkt inkrementella drag. Skillnader mellan budgetförslag är marginella och förändringar görs nästan alltid på marginalen av det existerande.
I valrörelserna överdriver dock partierna skillnaderna för att vinna vår röst, men traditionellt har de när valet är över satt sig ned och förhandlat. Nu verkar de dock ha eldat upp sig då pass att de är sugna på en ständigt pågående valrörelse. Det finns i dagsläget dock ingen anledning att tro att valet i mars kommer att ge upphov till en majoritet för någondera blocket.
Men vad är det då vi har sett de senaste veckorna? Är man i färd att låta Sverigedemokraterna krossa den svenska politiska kulturen? När man inte fick till en stabil majoritet byggd på S+Mp+C+Fp så hade det varit rationellt att pröva det enda kvarstående alternativet som ger en riksdagsmajoritet: S+M. Men också här visade sig låsningarna. Nu verkar vi få nyval istället och ytterligare en valrörelse lär inte kyla ned de överhettade sinnena.
Beror detta på att de politiska skillnaderna är för stora för att kunna överbryggas? Nej knappast. En enkel jämförelse mellan de två budgetalternativen visar att de snarast är marginella. (Se http://mobil.dn.se/nyheter/politik/grafik-jamfor-de-olika-budgetforslagen/).
Grafiken ger tydligt stöd för en av min boks teser: Politik i allmänhet och kanske svensk politik i synnerhet har starkt inkrementella drag. Skillnader mellan budgetförslag är marginella och förändringar görs nästan alltid på marginalen av det existerande.
I valrörelserna överdriver dock partierna skillnaderna för att vinna vår röst, men traditionellt har de när valet är över satt sig ned och förhandlat. Nu verkar de dock ha eldat upp sig då pass att de är sugna på en ständigt pågående valrörelse. Det finns i dagsläget dock ingen anledning att tro att valet i mars kommer att ge upphov till en majoritet för någondera blocket.
