"En politisk majoritet som bygger ett sjukhus kan inte självklart vänta sig att bli belönad med nytt maktinnehav i efterföljande val. En landstingsmajoritet som beslutar om att lägga ned en existerande vårdinrättning kan däremot räkna stenhårt med att bestraffas. Man vinner inte val på historiska bedrifter. Men man förlorar dem på det som upplevs som försämringar" (DN 3/2 2014).
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/svart-att-hitta-vagen-fram/
Teorin om den nya välfärdspolitiken har nått ledarsidorna, men ironiskt nog sker detta dock strax efter att ovanstående credo har börjat ifrågasättas inom välfärdsforskningen. I mitt bidrag i en i dagarna utgiven antologi - How the Welfare State Shapes the Democratic Public - ger jag dock DN rätt. http://www.e-elgar.co.uk/bookentry_main.lasso?currency=US&id=15348
Jag visar där att förslag om att stänga akutkirurgin på ett sjukhus under perioden 2002-2006 gav tydliga negativa resultat i valet 2006. I Östergötlands och Västmanlands landsting t.ex. sjönk de styrande Socialdemokraternas röstandel med 7-8 procent vilket var en 2-3 procents större minskning än partiet led i det riksdagsval som samtidigt genomfördes. I båda dessa landsting gav denna minskning också upphov till ett maktskifte. Även i övriga sju landsting där förslag om att stänga akutkirurgin lagts var valresultatet i allmänhet relativt dåligt i jämförelse med riksdagsvalet.
("Waking up the Giant? Hospital Closures and Electoral Punishment in Sweden")
