torsdag 29 december 2011
onsdag 9 november 2011
tisdag 4 oktober 2011
lördag 24 september 2011
torsdag 15 september 2011
En åtgärd mot bostadssegregation
Hur bör man fördela allmännyttiga bostäder i attraktiva delar av våra storstäder?
Idag används bostadskön som instrument. Den som har stått länge i kö kommer då före den som stått i kön kortare tid. Men kötid gynnar den som av olika skäl haft möjlighet att ställa sig i kö och missgynnar den som inte haft denna möjlighet. Invandrare är en grupp som uppenbart har sämre möjlighet att för länge sedan ställa sig i en bostadskö än infödda svenskar. Den som flyttade till Sverige igår kommer därmed nästan alltid att stå längre bak i kön än den som bott i Sverige en lång tid.
Fast det är förstås inte bara invandrare som missgynnas. Kötid gynnar de som är väl informerade och därmed känner till betydelsen av att ställa sig i kö så tidigt som möjligt. Vidare gynnar kötid dem som bott länge i en bestämd stad framför interna svenska migranter (d.v.s. en lantis som mig). Kö gynnar sammanfattningsvis infödda "stockholmare", särskilt de som är hyfsat välutbildade och informerade. Den som påstår att det är viktigt att behålla allmännyttiga bostäder i attraktiva lägen i staden för att bekämpa bostadssegregationen borde därför söka efter en annan fördelningsprincip.
Den enda fördelningsprincip som inte har den här typen av diskriminerande effekter är lotten. Just eftersom den överhuvudtaget inte tar hänsyn till en persons karakteristika ger den i princip alla samma chans. Mitt förslag är därför att hyreslägenheter i attraktiva lägen i storstäderna skall fördelas genom lottning.
Det är dock inte lika säkert att kötid är en dålig mekanism för fördelning av lägenheter i mindre attraktiva områden. Möjligen skulle ett och annat "resursstarkt" hushåll med lång kötid kunna tänka sig att flytta till ett sådant område om de visste att de mest attraktiva lägenheterna fördelades med lott.
Idag används bostadskön som instrument. Den som har stått länge i kö kommer då före den som stått i kön kortare tid. Men kötid gynnar den som av olika skäl haft möjlighet att ställa sig i kö och missgynnar den som inte haft denna möjlighet. Invandrare är en grupp som uppenbart har sämre möjlighet att för länge sedan ställa sig i en bostadskö än infödda svenskar. Den som flyttade till Sverige igår kommer därmed nästan alltid att stå längre bak i kön än den som bott i Sverige en lång tid.
Fast det är förstås inte bara invandrare som missgynnas. Kötid gynnar de som är väl informerade och därmed känner till betydelsen av att ställa sig i kö så tidigt som möjligt. Vidare gynnar kötid dem som bott länge i en bestämd stad framför interna svenska migranter (d.v.s. en lantis som mig). Kö gynnar sammanfattningsvis infödda "stockholmare", särskilt de som är hyfsat välutbildade och informerade. Den som påstår att det är viktigt att behålla allmännyttiga bostäder i attraktiva lägen i staden för att bekämpa bostadssegregationen borde därför söka efter en annan fördelningsprincip.
Den enda fördelningsprincip som inte har den här typen av diskriminerande effekter är lotten. Just eftersom den överhuvudtaget inte tar hänsyn till en persons karakteristika ger den i princip alla samma chans. Mitt förslag är därför att hyreslägenheter i attraktiva lägen i storstäderna skall fördelas genom lottning.
Det är dock inte lika säkert att kötid är en dålig mekanism för fördelning av lägenheter i mindre attraktiva områden. Möjligen skulle ett och annat "resursstarkt" hushåll med lång kötid kunna tänka sig att flytta till ett sådant område om de visste att de mest attraktiva lägenheterna fördelades med lott.
fredag 15 juli 2011
tisdag 7 juni 2011
onsdag 27 april 2011
tisdag 29 mars 2011
fredag 18 mars 2011
Bränt barn skyr elden - om att debattera om friskolor
När jag kontaktade forskare för att höra om de ville medverka i antologin Friskolorna och framtiden på uppdrag av Myndigheten för skolutveckling och Institut för framtidsstudier fick jag inte sällan svaret att de inte gärna ville gå in i den där debatten igen. De som yttrat sig i denna starkt politiserade fråga hade mött extremt otrevliga reaktioner.
Jag klarade mig länge ganska väl, men nu är det tydligen min tur. Bo Malmberg försöker ta heder och ära av mig genom att upprepat hävda att jag "är vid den konservativa tankesmedjan Ratio", fastän han mycket väl vet att jag är anställd vid Institut för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet där han också själv tidigare har arbetat.
http://lottaedholm.wordpress.com/2011/02/28/mer-om-skolvalet-och-segregation/
http://www.google.se/search?hl=sv&q=+Nu+har+jag+b%C3%B6rjat+f%C3%A5+konstiga+mail+fr%C3%A5n+en+forskare+jag+n%C3%A4mnt+i+ett+tidigare+mail%2C+statsvetaren+Anders+Lindbom.+F%C3%B6rst+var+han+missn%C3%B6jd+med+att+jag+angett+honom+som+h%C3%B6rande+till+den+konservativa+tankesmedjan+Ratio.+&aq=f&aqi=&aql=&oq=
http://bomelkermalmberg.blogspot.com/2011/03/skolval-och-segregation.html
Malmbergs sätt att "argumentera" är en klassiker: istället för att hålla sig till sakfrågan försöker han vinna billiga poäng på guilt-by-association. I en blogganteckning och ett mail till mig har han gått längre och hävdat att jag när jag yttrar mig i skoldebatten har Ratio och näringslivet som uppdragsgivare. Alltså indirekt att jag är en köpt forskare och saknar trovärdighet.
Nu har jag dock intresserat mig för skolfrågor under en längre tid. Vem köpte mig när jag under min doktorandtid studerade brukarinflytande och närdemokrati beträffande skolan? Thorwaldsson och hans SSU kanske? Storkapitalet i största allmänhet kanske ändå inte är så intresserade av dessa frågor? Mitt avhandlingsprojekt betalades av Kommunförbundet (nuvarande SKL) - alltså ett tydligt arbetsgivarintresse - men jag har ärligt talat inte en aning om varför.
Ja, jag är associerad till Ratio, liksom till ett antal andra institut. Jag får ingen ersättning från Ratio för detta, utan mitt utbyte har bestått i att jag har deltagit i en del seminarium och att jag under våren 2008 arbetade från deras lokaler cirka en dag i veckan. Det skäms jag inte över. På Ratio sitter det några intressanta forskare, t.ex. Andreas Bergh som precis blivit redaktör för Ekonomisk debatt och Peter Santesson som jag och statsvetarprofessorerna Jonas Hinnfors vid Göteborgs universitet och Torsten Svensson vid Uppsala universitet har sökt eller söker forskningsmedel tillsammans med.
Min anknytning till Ratio är dock klart svagare än min anknytning till Institut för framtidsstudier. Från Framtidsstudier har jag mottagit lön under delar av tiden jag arbetade med Friskolorna och framtiden och jag har också publicerat ett annat working-paper för dem. Om Friskolorna och framtiden är "köpt" av någon är det alltså av Framtidsstudier som av en del på högerkanten betraktas som en arbetarrörelsen närstående institution. Jag vill poängtera att jag för egen del har stor respekt för många forskare som arbetar där och att jag anser att institutet idag har en hög vetenskaplig integritet.
Malmberg har alltså hittat mitt namn på Ratios hemsida, men om han hade ansträngt sig lite mer hade han förmodligen kunnat hitta mitt namn också på Århus universitet och Köpenhamns universitet där jag varit anställd. Och på New York University, Columbia University, City University of New York, Max Planck Institut fur Gesellschaftsforschung, Universität Konstanz och inte minst Hyderabad University i Indien. Samt ytterligare ett stort antal hemsidor.
Jag ser nämligen ett stort värde i att umgås med begåvade människor med varierande politiska uppfattningar och sätt att betrakta världen. Jag är intellektuellt nyfiken och delar inte Bo Malmbergs vilja att dela in människor i vi och dom. Jag väljer att tro att den absoluta merparten av forskare och opinionsbildare tror på vad de säger och att det kan vara en poäng att samtala med dem. Min erfarenhet har också varit att väldigt få ägnar sig åt den typ av desinformation som Malmberg nu gör.
Jag höll på att glömma att jag nyss kom hem från en månad som gästforskare vid Syddansk universitet i Odense. Det kan nog Malmberg göra mycket av. HC Andersen var ju från Odense och han ägnade sig åt typiskt borgerligt sagoberättande. Malmberg föredrar enligt säker källa 1970-talsklassikern Vilse i pannkakan.
Jag klarade mig länge ganska väl, men nu är det tydligen min tur. Bo Malmberg försöker ta heder och ära av mig genom att upprepat hävda att jag "är vid den konservativa tankesmedjan Ratio", fastän han mycket väl vet att jag är anställd vid Institut för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet där han också själv tidigare har arbetat.
http://lottaedholm.wordpress.com/2011/02/28/mer-om-skolvalet-och-segregation/
http://www.google.se/search?hl=sv&q=+Nu+har+jag+b%C3%B6rjat+f%C3%A5+konstiga+mail+fr%C3%A5n+en+forskare+jag+n%C3%A4mnt+i+ett+tidigare+mail%2C+statsvetaren+Anders+Lindbom.+F%C3%B6rst+var+han+missn%C3%B6jd+med+att+jag+angett+honom+som+h%C3%B6rande+till+den+konservativa+tankesmedjan+Ratio.+&aq=f&aqi=&aql=&oq=
http://bomelkermalmberg.blogspot.com/2011/03/skolval-och-segregation.html
Malmbergs sätt att "argumentera" är en klassiker: istället för att hålla sig till sakfrågan försöker han vinna billiga poäng på guilt-by-association. I en blogganteckning och ett mail till mig har han gått längre och hävdat att jag när jag yttrar mig i skoldebatten har Ratio och näringslivet som uppdragsgivare. Alltså indirekt att jag är en köpt forskare och saknar trovärdighet.
Nu har jag dock intresserat mig för skolfrågor under en längre tid. Vem köpte mig när jag under min doktorandtid studerade brukarinflytande och närdemokrati beträffande skolan? Thorwaldsson och hans SSU kanske? Storkapitalet i största allmänhet kanske ändå inte är så intresserade av dessa frågor? Mitt avhandlingsprojekt betalades av Kommunförbundet (nuvarande SKL) - alltså ett tydligt arbetsgivarintresse - men jag har ärligt talat inte en aning om varför.
Ja, jag är associerad till Ratio, liksom till ett antal andra institut. Jag får ingen ersättning från Ratio för detta, utan mitt utbyte har bestått i att jag har deltagit i en del seminarium och att jag under våren 2008 arbetade från deras lokaler cirka en dag i veckan. Det skäms jag inte över. På Ratio sitter det några intressanta forskare, t.ex. Andreas Bergh som precis blivit redaktör för Ekonomisk debatt och Peter Santesson som jag och statsvetarprofessorerna Jonas Hinnfors vid Göteborgs universitet och Torsten Svensson vid Uppsala universitet har sökt eller söker forskningsmedel tillsammans med.
Min anknytning till Ratio är dock klart svagare än min anknytning till Institut för framtidsstudier. Från Framtidsstudier har jag mottagit lön under delar av tiden jag arbetade med Friskolorna och framtiden och jag har också publicerat ett annat working-paper för dem. Om Friskolorna och framtiden är "köpt" av någon är det alltså av Framtidsstudier som av en del på högerkanten betraktas som en arbetarrörelsen närstående institution. Jag vill poängtera att jag för egen del har stor respekt för många forskare som arbetar där och att jag anser att institutet idag har en hög vetenskaplig integritet.
Malmberg har alltså hittat mitt namn på Ratios hemsida, men om han hade ansträngt sig lite mer hade han förmodligen kunnat hitta mitt namn också på Århus universitet och Köpenhamns universitet där jag varit anställd. Och på New York University, Columbia University, City University of New York, Max Planck Institut fur Gesellschaftsforschung, Universität Konstanz och inte minst Hyderabad University i Indien. Samt ytterligare ett stort antal hemsidor.
Jag ser nämligen ett stort värde i att umgås med begåvade människor med varierande politiska uppfattningar och sätt att betrakta världen. Jag är intellektuellt nyfiken och delar inte Bo Malmbergs vilja att dela in människor i vi och dom. Jag väljer att tro att den absoluta merparten av forskare och opinionsbildare tror på vad de säger och att det kan vara en poäng att samtala med dem. Min erfarenhet har också varit att väldigt få ägnar sig åt den typ av desinformation som Malmberg nu gör.
Jag höll på att glömma att jag nyss kom hem från en månad som gästforskare vid Syddansk universitet i Odense. Det kan nog Malmberg göra mycket av. HC Andersen var ju från Odense och han ägnade sig åt typiskt borgerligt sagoberättande. Malmberg föredrar enligt säker källa 1970-talsklassikern Vilse i pannkakan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)