Debattartikel från Rädda Barnen återfinns här.
Ett (drygt) har gått sedan frågan om barnfattigdom sattes på den politiska agendan. Tom retorik har inte varit någon bristvara, men de politiska partierna har i stort sett bara levererat sina gamla vanliga policyförslag.
Mycket tyder dock på att barnfattigdom ofta får långsiktiga konsekvenser. De som vuxit upp i fattigdom står t.ex. i klart högre utsträckning utanför arbetsmarknaden när de nått medelåldern.
Hur har det kunna bli så här?
Flera viktiga delar av familjepolitiken har urholkats, t.ex. underhållsstödet och kanske särskilt bostadsbidragen. Detta har pågått länge (sedan 1997) och såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar bär ansvar för utvecklingen. Eftersom urholkkningen har skett utan beslut - eller snarare på grund av att inga beslut om annat tagits - har den inte väckt någon uppmärksamhet i media.
Jag har undersökt bostadsbidragen och kunnat konstater att nästan inget har skrivits i dags- och kvällstidningar om deras urholkning. I min undersökning hävdar jag att resultatet antyder att medielogiken tenderar att prioritera relativt obetydliga men transparenta händelser framför viktiga men svårgenomskådliga. Se mer om detta här: Systemskifte? Den nya svenska välfärdspolitiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar